julieth.blogg.se

Ibland känner jag mig bara så trött. Trött på världen, och en del människor i min omgivning. Trött på känslan av att ingen förstår mig och mina val. Allmänt trött,trött trött.Kunde ligga i sängen hela dagen bara för att slippa kallprata med de männsikor man egentligen inte orkar prata med eftersom energin är totalt slut.

 

Dessa dagar tycker jag att det är så otroligt skönt att umgås med någon som förstår mina prioriteringar så jag inte behöver känna mig tvungen att ge någon förklaring.Någon som är på samma "våglängd". Någon som delar samma intresse.Någon som vet vad mitt jobb innebär.

 

I torsdags tog jag en skogspromenad med just en sån person jag får energi av att umgås med. Så otroligt skönt att vandra i skogen med hundarna springadesid benen och samtals ämnena bara avlöser varandra. Ett tag pratade vi t.o.m. så mycket att vi glömde att svänga in på en stig och på så sätt tappade bort oss från leden. Men slutet gott, allting gott, efter en stunds yrande på något som såg ut som ett älgstråk (massor med bajs överallt) hittade vi tillbaka vandringsleden.

Missförstå mig nu inte när du läst texten ovanför. Jag är väldigt tacksam över att jag är omgiven av så olika typer av människor. Väldigt många av mina närmaste har faktist helt annan personlighet och andra intressen än mig. Dessa människor vidgar mitt synsett och gör att jag blir en mer empatisk person.Men ibland är jag faktist bara trött och behöver umgås med någon som påminner om mig.